Hans rygg...

... Igår när jag badade med Sylvester så kom jag på mig själv att jag satt sittandes och kikade på hans lilla rygg och det slog mig då att min rygg var lika liten som hans när den skadade sig. Tänk från att kunna springa som en tok till att bli liggandes i en säng och så småningom om lära sig sina små små armar för att ta sig fram. Ja, det är en jäkla bit sen dess, blod svett och tårar, eller vad säger du mamma? Från att lära sig en sådan enkel sak som att förflytta sig till att föda ur en unge själv... Ja, jag är nog jäkla duktig ändå! Ibland måste man stanna upp och verkligen ta vara på allt fint som finns runt omkring sig för det ändras så snabbt till det sämre på grund av en olycka exempelvis.

❤❤❤


Kommentarer
Postat av: Carina

SÅ sant

2013-04-20 @ 19:22:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0