120125. Min tur...

... Då var det min tur att bli förkyld - igen! Jag och Clinton har varit hemma hela veckan. Tråkigt! Vill inte vara hemma och sjuk!

Det har ju snöat massor här och mamma är så snäll och kommer och hjälper mig med att passa Clinton då jag ska lämna och hämta Sylvester. Det är ju så tungt att dra vagnen i snön plus att Sylvester gärna vill sitta i mitt knä. Det är så skönt att mamma bor så nära plus har ett sånt jobb där hon kan komma ifrån när jag behöver hjälp.

Jag har alltid velat vara så "duktig" och inte velat inse att jag faktiskt behöver hjälp ibland. Inland glömmer jag och andra bort att jag faktiskt sitter i rullstol... Så - tack min älskade mamma!

Kram!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0