130210. Knatteskutt!
I söndags var det dags för knatteskutt! S var så glad att få gå själv med mig och sa flera gånger till Clinton att bara han och jag skulle gå iväg och han och pappa fick inte följa med.
När vi kom dit så var det samling. S var så duktig att säga sitt namn in för alla och berätta vad hans favorit mat var (pannkaka) och hans favorit färg (blå). Sen när det var dags att springa runt blev han ledsen och grät och ville sitta i mitt knä. Många tittar på mig och pratar om att jag sitter i rullstol och det gör mig stressad i situationer där vi får ännu mer uppmärksamhet, typ när S gråter. Stressen över detta går ut över S då jag vill att han ska sluta istället för att stötta honom mera. Jag blir så arg på mig själv för att jag blir så påverkad av att andra ska titta och att jag känner mig utsatt. Nått jag får träna på helt enkelt... Knatteskutt var bra och jag tror det blir bättre ju fler gånger vi går.
Kram! ❤
